Blod och Is - 10

24 Oktober

Det var dåligt väder igen. Ett strilregn nästan vibrerade mot fönsterrutorna, och då och då kom en kastvind som gjorde att det ven in mellan listerna.
Jesper låg på madrassen intill Elias säng och lyssnade på det stillsamma ovädret. Han tittade på de bara armarna som vilade ovanpå täcket. Han kände sig gjord av ärr. Vänsterarmen var nästan täckt, ända upp till axeln, och högerarmen hade mestadels svagt rosa på underarmen. De var ganska många där också. Så hade han ju några stycken på magen, och låren.  Nästan överallt.
Han vände blicken upp till sängen när Elias vände på sig. Det verkade som att han fortfarande sov, och Jesper ville inte väcka honom även fast han legat vaken en bra stund.
När man var van vid att se Elias i sina skjortor såg det ganska sött ut att han låg och sov i en vanlig lila t-shirt. Det svarta håret låg utspritt på kudden, och hans mörka ögonfransar vilade mot nästan alabastervita kinder. Var det tillåtet att ha ett så perfekt ansikte?
Jesper kröp ihop på sidan. Han visste inte när det var tänkt att han skulle gå hem, men han gruvade sig redan inför det. Det var så annorlunda att vara hos Elias. Lägenheten var mysig, de var ensamma och även fast de inte hittade på så mycket så kändes det roligare att titta på tv hos Elias än att göra det hemma. Han hade så lätt för att börja tänka på fel saker när han var ensam. Fast, han kunde ju inte stanna hos Elias hela tiden, och dessutom fanns det läxor som behövde göras. Han kanske skulle se till att gå hem efter lunch i alla fall? Försöka få lite saker gjorda, för en gångs skull. Yvonne skulle nog bli glad om hon såg att han satt med läxorna.
Jesper slöt ögonen med en låg suck. Så fick det bli. Men först och främst skulle han vänta tills Elias vaknade.

Det blev en rejäl brunch istället för frukost. Elias hade sovit tills klockan blev halv tolv, och istället för den vanliga frukosten med bröd och flingor, blev det stekt ägg och bacon.
Jesper drack upp den lilla mjölken som fanns kvar i sitt glas, satt med det mellan händerna och väntade snällt på att Elias skulle bli klar.
Han hade varit lite rädd att det skulle bli konstig, tyst stämning med tanke på hur de pratat på kvällen, men återigen hade han haft fel. Det pratade inte så mycket, men stämningen var lugn och skön. Ovanligt kändes det ju, men inte dåligt. Jesper skämdes nästan över att han alltid räknade med att allting skulle bli dåligt. Han trodde på att hellre vara förberedd på att saker gick dåligt istället för att bli besviken när man hoppades att det skulle gå bra, och så gick det åt helvete. Fast han kunde ju inte vara rädd föralltid. Elias hade ju faktiskt lovat att han skulle stanna. Han lovade. 
Jesper log för sig själv. Han visste att det skulle bli svårt, men han visste också att han skulle kunna lita på Elias. Han skulle verkligen försöka sluta vara så rädd.
Först när han lyfte blicken från glaset insåg han att Elias tittade på honom, och log.
”Tankfull?” frågade han, fortfarande med morgonhes röst.
”Lite”, svarade Jesper aningen generat. Han hoppades att han inte suttit borta i tankarna jättelänge.
”Något särskilt?”
”Nej, jag bara tänkte lite.” Jesper log mot honom, men leendet rann sakta bort igen när han fortsatte prata. ”Jag vill inte gå hem, egentligen, men jag borde nog göra det snart för att göra försenade läxor och så...”
”Åh, ja, det är klart”, sa Elias och gjorde en medlidande min. ”Läxor går först.”
”Inte så ofta i min värld dock…”
”Inte i min heller, för att vara ärlig.”
”Vad duktiga vi är”, sa Jesper, log med ens igen. Elias skrattade lågt, och hela situationen med att han var nyvaken, söt och osminkad fick Jespers mage att slå någon slags saltomortal. Han skyndade sig att titta ner på bordsduken när han kände att kinderna hettade. Vad satt han och tänkte på egentligen?
”Nej men, jag har också läxor att göra”, sa Elias, som inte verkade ha märkt Jespers rosa kinder. ”Vi får väl vara duktiga elever och faktiskt studera på vår studiedag. Så kanske vi kan ses i morgon igen, om du vill.”
”Ja gärna.”
”Toppen.” Elias log mot honom igen, la armarna mot bordet och lutade sig framåt, och plötsligt kändes han väldigt mycket närmre även fast Jesper satt på andra sidan. ”Du, förresten. Jag tror det var i morgon kväll det skulle vara fest igen, vill du följa med?”
”Oj, eh…” Jesper tittade på honom med stora ögon, fingrade nervöst på en frans på bordsduken. Det hade ju gått bra sist, och varit ganska roligt. ”Jag… ska fråga mamma.”
”Gör det. Det vore kul om du kom med”, log Elias, ärligt och varmt. Som alltid.

Efter att de dukat undan och Jesper hjälpt Elias att diska bestämde Jesper sig för att han skulle gå hem. Det var lika bra att göra det med en gång, för annars skulle han bara fastna i soffan med Elias och skjuta upp det ända tills det blev kväll, och så blev inga läxor gjorda i alla fall.
Han satte sig på golvet medan han knöt på sig sina converse. Skor som var alldeles för kalla för höst och vinter egentligen, men han älskade dem för mycket för att vilja ha några andra.
Halsduk, mössa och jacka åkte på och han kände noga efter i fickorna så att han hade med sig alla sina grejer innan han sa hejdå till Elias. Kramen han fick gjorde att han kände sig lite varmare när han gick ut i oktoberkylan.
Små snöflingor hade börjat dala ner från det vita molntäcket. Jesper såg kisande upp mot himlen. Vädret tycktes aldrig bestämma sig, ena sekunden var det regn och andra snö, vilket resulterade i ett väldigt blött slask. Jesper suckade missnöjt när det trängde igenom tyget i skorna och in till hans sockar, vilket skapade små plaskljud så fort han satte ner fötterna. Tur han inte hade så farligt långt hem.
Han såg sig noga om innan han korsade vägen, tog upp cigarettpaketet ur jackfickan när han kommit över och tände en cigarett. Alla de där läxorna som väntade på honom gjorde att han inte direkt ville skynda sig för att komma fram, trots blöta sockar. Han andades ut röken från den nytända cigaretten med en suck. Det var något han verkligen måste ta tag i, dock.
Jesper svängde upp på den lilla vägen som ledde upp till huset där han bodde. Han såg sig noga för var han satte ner fötterna när han kom till en stor slaskpöl som tog upp större delen av trottoaren. Eftersom han varit för upptagen av att titta på marken medan han gått hade han inte sett de två gestalterna som närmade sig. Först när en av dem höjde rösten tittade han upp, och blev alldeles kall i bröstet. Marcus.
”Nämen, hej Jesper.” Blondinen tog upp handen ur jeansfickan och vinkade till honom, log ett snett leende. Han och hans vän stannade när de kommit fram till Jesper, och Jesper var alldeles för rädd för att säga något. ”Glömt av hur man hälsar eller? Fan, jag trodde du gått och tagit livet av dig. Inte sett dig på ett tag.”
”Låt bli”, sa Jesper tyst, backade ett steg och sökte med blicken efter en utväg. Killen i bakgrunden hade ställt sig på trottoaren och låst hans utväg. Marcus skrattade.
”Låt bli? Jag bara pratar med dig. Men är det också läskigt, lilla fegis?” Marcus tog ett kliv närmre, flinade när Jesper backade ett steg till. ”Du är fan värre än jag mindes. Skurit dig antar jag, får man se?” Han tog tag om Jespers handled, rakt över några ömma sår, och Jesper ryckte snabbt åt sig armen.
”Sluta, jag vill inte-”
”Fattar inte att du fortfarande ens kan stå upp, ditt anorexismala äckel. Blev ju nästan glad när jag trodde du tagit livet av dig”, sa Marcus, höjde ena ögonbrynet och tog cigaretten ur hans hand. Han tog ett bloss. ”Men sån tur har man väl inte. Fast du kan väl gå hem och göra mig den tjänsten, eller?”
Han sträckte ut cigaretten och knäppte av askan från den, alldeles för nära Jespers ansikte. Jesper kände glöden svida till över kinden och vände snabbt bort huvudet, med röken Marcus blåste ut sved i ögonen i vilket fall. De tårades med ens och Marcus fnös.
”Jävla äckel”, sa personen i bakgrunden, som Jesper inte ens sett ansiktet på.
”Mm. Hejdå, lilla emo. Ha det så kul ikväll med rakbladen.”
Med de orden började de gå igen, och i förbifarten knuffade Marcus Jesper i bröstet. Han var inte beredd, trampade snett och föll rakt ner i slaskhögen han aktat sig så för innan. Ryggen slog i trottoarkanten och huvudet asfalten, och det svartnade för ögonen.


© Amanda

Postat av: Moa

men ååhh, stackars Jesper! D8

2012-08-06 @ 18:05:35
URL: http://alltsomrymsiettsinne.blogg.se
Postat av: Lilja

Marcus är dum!! *hålla upp nävarna som en boxare* Kom an din lilla..!

Jesper är söt som vanligt och Elias är mums!

2012-08-06 @ 18:55:04
Postat av: Hana

Usch, vilka svin :(
Det verkar lite som att jesper håller på att falla för elias ;P spännande spännande :P

2012-08-07 @ 13:28:03
Postat av: Sam ~ *

Frrr. HAGHAG. Snorbarn.
ÅHHHH. Jaha och vad vill du säga med att du inte lagt upp mer än detta, LEE!? Haha. Skoja. Fast nej. Okej, du är bäst. <3

2012-08-10 @ 20:04:44
URL: http://samspooky.blogg.se
Postat av: Ida

Åh, ont i hjärtat ;-; och det här är så bra <3

2012-08-21 @ 09:38:03
URL: http://alopexlagopus.blogg.se
Postat av: ilenna

jag har varit dålig och inte läst på länge, men nu ska jag läsa ikapp haha! (råkade dock läsa det senaste kapitlet först.. så nu blev det lite hoppigt haha.)
men jesper :'( du skriver verkligen så att man ser allt framför sig, och det får det att göra ännu ondare :(

2012-11-07 @ 13:36:53
URL: http://strobelights.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Blogg:

Kommentar:

Trackback