13 oktober 2008

Jesper lutade tungt huvudet mot väggen. Han lät ett finger löpa längs risporna i den slitna träbänken han satt vid, gav upp en låg suck och strök det svarta håret ur ansiktet. Han orkade inte koncentrera sig. SO-läraren gick igenom någonting framme vid tavlan som Jesper inte lyssnade på, och killarna som satt en bänk längre fram diskuterade vem som var bäst på Guitar Hero.

”Du vet, Before I Forget, den där… Slipknot är det va? Den är grymt svår.”

”Jag är bara vid Paint It Black och de där…”

”Seriöst, har du inte kommit längre?”

”Nej, vadå? Jag köpte det för inte så längesen.”

”Sopa.”

Tobbe fnös lågt, la armarna i kors över bröstet och vände undan blicken, uppenbart förolämpad. De andra skrattade åt honom, fortsatte sedan diskutera hur grymt svårt det var att spöa sista bossen på svåraste nivån.

Jesper tittade tyst på dem. Han kunde inte låta bli att undra om de verkligen inte hade något bättre att mobba varandra för än vem som låg sist i ett tv-spel.
Resten av den 80 minuter långa SO-lektionen gick i samma tecken. Killarna diskuterade och skrattade, några få arbetade och Jesper satt och fyllde i en av risporna i bänken med sin blyertspenna. Han slog upp boken och bläddrade fram till ekonomikapitlet, så att det i alla fall skulle se ut som att han gjorde något. Han bytte till och med blad då och då, bara för syns skull.

När resten av klassen gick för att äta lunch svängde Jesper istället av mot skåpen. Han tog ut jackan, drog på sig den och kände efter så att cigarettpaketet och tändaren låg kvar i fickan. En fördel med att röka nu var att de flesta befann sig i matsalen, vilket betydde att det knappt var någon som sprang fram för att tigga cigg.
Jesper såg sig om innan han gick över vägen, följde en liten och smal gångstig som ledde ner till sjön. Han satte sig ner på en kall träbänk, kurade ihop sig lite på den. Det slutade oftast med att han satt här varje rast, och varje lunch, trots att det var kallt. I uppehållsrummen var det bara högljutt och stökigt, och skolgården var överbelamrad av andra elever som var för lata för att gå utanför skolområdet och röka.

Jesper andades ut i en tyst suck, satte en cigarett mellan läpparna och höll handen för när han tände den. Enda nackdelen med att röka här var att det blåste så.
Han strök trött fingrarna genom luggen, lutade sig bakåt mot ryggstödet och tittade upp på himlen. Det var visserligen bara två lektioner kvar av skoldagen, men det var frestande att ge upp och gå hem, så som han gjort flera gånger förut.

En kall vind drog in över sjön och Jesper huttrade till där han satt. Han behöll röken länge i lungorna innan han andades ut den. Kanske skulle han försöka stanna. Idag i alla fall.

När klockan var halv fyra låste Jesper upp ytterdörren och klev in med en tung suck. Han trampade av sig skorna utan att knyta upp dem, drog av sig jackan och släpade med väskan in till rummet. Han blev stående där för ett slag, funderade på om han faktiskt skulle försöka göra engelskläxan, eller om han skulle strunta i den. Efter några minuter satte han sig ner på sängen med korslagda ben, satte ner laptopen framför sig och startade den. Han hade gått på alla lektioner idag, så han ansåg att det var okej att skjuta upp läxan en dag till. Kanske inte det ultimata sättet att tänka, men han orkade inte bry sig om det. Skolan gav honom bara mer eller mindre ångest. Mestadels mer.

I brist på annat loggade han in på bilddagboken, tittade runt litegrann och rynkade fundersamt pannan när en av hans bilder blivit kommenterade. Det visade sig vara någon liten emotjej som kommenterat en hyfsat gammal bild på honom. Han svarade tack och en glad smiley, tröttnade sedan och loggade ut igen. Det slutade med att han loggade in på msn, och ett svagt leende spreds över hans läppar när någon med en gång skrev till honom.

Tee säger:
Yo :D

J, säger:
Yo (:

Tee säger:
How are you?

J, säger:
Kinda ok I guess, you?

Tee säger:
Headache :c

J, säger:
Why be on msn if you’ve got a headache? D:

Tee säger:
I.. uh… I don’t know -.-

Jesper log svagt, knappade in ett svar och läste igenom det två gånger innan han tryckte enter. Tom var en av de få han orkade skriva till på msn. Resten var bara folk från klassen, som han inte hade den minsta aning om hur de hamnat på kontaktlistan, och emos som antagligen tyckte han såg bra ut på överredigerade bilder och som lagt till honom genom bilddagboken. Det gjorde honom egentligen bara ledsen. Hans ansikte syntes knappt på bilderna, och det enda de där människorna ville prata om var hur fåniga problem de hade med sitt hår och fråga om han ville cama. Det ville han inte.
Alltså var det bara Tom, eller Tee, som var intressant. Han var snäll, bodde i Chicago och visste nog inte ens hur Jesper såg ut. Förutom på visningsbilden då, fast där syntes bara en svart lugg och hans mun. Det var ju inte så mycket att gå efter. Om man inte var ytlig och kom från bilddagboken förstås, som alla de där som lagt till Jesper, för då räckte det med att man såg just en svart lugg och en mun för att skriva att ”omg du är SÅÅÅ snygg!!!”
Jesper skakade lite på huvudet åt sig själv. Han blev så bitter när han tänkte på det där. Han var inte snygg, han såg inte särskilt bra ut alls, tyckte han själv. Och så kom folk och skrev att han var det när de inte ens såg hans ansikte.
Han suckade lågt, la sig ner på mage istället. Han satte ena armbågen i madrassen och lutade huvudet i handen, väntade på att Tom skulle svara på det senaste han skrivit. Det gjorde lite ont i bröstet, och han la efter en stund ner huvudet mot täcket istället. Han hade hoppats på att det skulle gå att hålla humöret uppe, nu när han skrev med Tom, som oftast gjorde att det kändes okej. Men det fungerade inte den här gången.