Det finns inte svart eller vitt

Det finns inte svart eller vitt,
svag eller stark, för du vet, vi har alla vunnit och vi
har alla förlorat men vem bestämmer var gränsen dras

Och vi har hela våra liv fått höra att det är så eller så det ska vara

var unik men det är bäst att inte sticka ut, är oss själva men så länge det
passar innanför ramen för vem vet vad som händer om vi råkar säga något för
sårbart, vackert, hotfullt

”Men nej, det där är inte sant,
det är inte så det är”

Någonstans mitt i, bland självkänsla och ångest slår mitt hjärta,
och jag är stark nog att veta att jag har klarat mig hit, att jag
har en vilja och en fantasi som kan ta mig vart som helst
Men jag är svag nog att låta hoppet skälva när
regnet är för tungt och jag plötsligt är ensam,
när bubblan till trygghetsvärlden spricker
Då allt sjunker till under ytan där till och med
huden värker

”Men res dig och le, så ska du se lilla vän,
att det går över”

Såsom alla färger skapar svart skapar vår trasighet styrka
och vi får inte tro de andra när de pekar på våra ärrade armar och skrattar
för de vet inte hur det är att kämpa sig stark


~


© Amanda

flourescerande

pärlor efter pärlor
svart, grönt och självlysande
om min handled
på gott och ont kan jag se
fluorescerande blod genom
tunn hud
och allt jag vill är
att låta det läcka ut
lite mer
en gång till

jag vill se mig själv i bitar för att
kunna resa mig och stå ut
med mig själv en dag till
men ingen annan får se
hur ont det gör
att leva på låtsas

jag ser himlen i ljusgrått
och molnen i vitt
men om natten finns det
inga stjärnor
så det har inte alls blivit bra nu
jag har bara låst in mig
i mig själv
ännu lite till

silver
mot marmor
det är det finaste jag har
och jag vill så gärna duga
vara perfekt för
varje sekund som
behövs

"Och det är liksom så
att om jag tappar Dig
så tappar jag Allt"




2010-11-14


© Amanda

Början på en sommarmånad

Början på en sommarmånad
Jag ska vara stark nu, jag är stor och nästan vuxen
men här inne är jag fortfarande liten och rädd
För den stora främmande världen och allt jag måste kunna,
allt jag plötsligt måste ta hand om när
Jag inte ens är säker på att jag är så bra på att ta hand om mig själv

Pärlarmband och rakblandshalsband
Mintbubblor, nycklar, kevlarsjäl och
400 slag


I gamla lådor har jag gömt mina tonårsfavoriter, i hopp om att
bli ny, stark, bättre
Men det är nu när det krävs för mycket av mig som jag
tar fram mina armband för att få känna mig trygg

Visst blir jag bättre, visst blir jag
men vissa dagar slår rädslan mig i magen och jag minns
hur jobbigt det är att vara så rädd för att göra allting fel
Hur logiken faller och 14-åriga jag kommer till ytan
igen 

Det tar ett tag att förstå att 
jag faktiskt saknar att få vara trasig
Men jag är stor nu
och jag får inte låta mig gå sönder
över triviala ting igen



*


© Amanda