Dikta.se

Här har jag inte varit aktiv på snart två år. Ber om ursäkt för de få som faktiskt tyckte om Blod och Is och ville följa den, men jag tror inte jag kommer lägga upp någonting mer här igen. Lovar ingenting dock, jag är alldeles för nostalgisk för att ta bort bloggen, så vem vet vad som händer. 

Vad jag ville säga var i alla fall att Blod och Is är på superlång paus, och mitt skrivande har också varit på superlång paus - till och från i säkert fyra år. Oktober i år verkade vara ett startskott för mig och jag har äntligen, äntligen börjat skriva igen. Något otippat var dock att jag vände mig tillbaka till dikta.se, istället för bloggen, som jag i första hand skapade just för att dikta hade blivit så förfallet. Nu blev det som det blev - och jag har en ny användare på dikta där jag har lagt upp en ny novell, och för tillfället skriver om like puzzle pieces in your hand. 

Jag väntar mig inte att jag har några läsare kvar här, men om ni finns där ute och fortfarande vill läsa vad jag skriver, så vänd er hit: min profil på dikta 
 
En dag ska jag skriva klart Blod och Is. En dag, för jag är alldeles för envis för att låta den ligga öppen för evigt. Den dagen kommer dock dröja då jag har annat jag vill skriva före och jag är rädd att om jag ger den ett försök igen kommer jag återigen tappa peppen som jag nu är så rädd om. 



© Amanda

10 skrivtips

  1. Gör en storyline eller tankekarta.
    Sätt dig ner och tänk igenom var du vill komma med din skrividé. Vad är poängen med storyn? Vad är klimax, och hur ska allt sluta?
    Din storyline behöver inte vara detaljerad. Den ska vara en översikt på storyn och innehålla de viktigaste händelserna. Det kan vara väldigt skönt att ha en lista att gå efter, något att arbeta mot, och sedan bocka av när punkterna är klara.
    Skrivandet blir också mer strukturerat när man har en klar syn på vad som ska hända framöver. Det väldigt lätt att komma på sidospår när man inte är säker på vad som ska hända, och det slutar i att man gärna skriver mycket ”onödigt” som inte är relevant till själva storyn egentligen. Man ska inte vara för strikt mot sig själv heller, för små doser av ”onödigt” ger liv till storyn. Det handlar mest av allt om att inte låta det gå överstyr.

  2. Dra inte ut på det hela för mycket.
    Ett av de största misstagen jag ser att folk gör är att de drar ut på sina historier för mycket. Jag har även själv gjort det, många gånger. Det kan vara svårt att veta när man borde sätta punkt och avsluta, innan storyn dör ut av sig själv.
    Vissa idéer räcker till tio sidor. Vissa räcker till tusen. Det gäller att försöka hitta skillnaden, och se hur långt det går att dra en story innan den tillslut blir tråkig och långdragen.
    Den här punkten hänger mycket ihop med punkt nummer ett. En story kan bli för lång om man stoppar in för mycket onödigt, vardagligt eller sidosaker som inte är relevant, när storyn i själva verket hade kunnat bli perfekt om man fått ett bättre format på det hela.
    Om man t.ex. vill skriva om ett par karaktärer och deras upplevelser; kan det kännas för mycket om man proppar in händelse efter händelse på flera hundra sidor. Kanske är en novellserie i fler delar ett bättre format för en idé som denna?
    Jag tror att man inte kan bli en riktigt bra författare förrän man själv inser när man borde avsluta en story.

  3. Less is more.
    Detaljer och beskrivningar är ett bra redskap, men också en fiende. I många verk jag skrivit har jag förut använt mig av mycket detaljer för att få texten att verka mer levande. I själva verket kan för mycket detaljer ställa till läsupplevelsen ganska rejält.  Det är inte nödvändigt att skriva att man tar av sig jackan, hänger upp den på kroken och slätar ut kläderna innan man går vidare till köket. Istället räcker det att skriva att man hängde av sig jackan och gick till köket. Missförstå mig inte; vissa scener behöver beskrivas mer detaljerat och så är det bara. Men det är de här småsnuttarna mellan händelser som man gärna hänger upp sig på och vill beskriva för mycket.
    Texten måste bli flytande och fungera på ett bra sätt för att läsaren ska hänga med. Överanvändning av detaljer kan störa flödet och göra texten hackig och svår att läsa. Hjärnan skapar bilder i läsarens hjärna och även fast man skriver att ”Bertil gick till köket och började koka te” så ser man framför sig hur han tar fram en kopp och lägger en tepåse i den. Man måste låta läsaren få tänka lite själv.
    En effekt som jag tycker borde användas mer i texter är dofter. Om jag beskriver en hamn i solnedgången, där skeppens segel är färgade mörkt orange, ger det inte en plötsligt mycket mer levande känsla om jag också skriver att det doftar av tång och saltvatten?
    Min huvudmening med denna punkten; don’t overdo it. 

  4. Ge karaktärer dåliga egenskaper.
    En vanlig tabbe är att göra sina karaktärer alldeles för bra.
    De är duktiga på något, är trevliga och gillar äppelpaj. Men en sån liten detalj som att karaktären brukar trumma med fingrarna mot bordet jämt och ständigt (som karaktärens vänner kanske stör sig på?) kan plötsligt ge dem mer djup och personlighet.
    Vi alla har ju dåliga egenskaper, och då borde också karaktärerna ha det, inte sant?
    En karaktär kanske är hur rolig som helst, men fruktansvärt svartsjuk. En annan kan vara duktig på att laga mat, kanske också är väldigt trevlig, men väldigt trögfattad.
    Det är de operfekta sidorna hos karaktärerna som ger dem sin charm och får dem att verka mer levande. Det är mycket svårare att ge dem dåliga egenskaper än goda egenskaper, men det är värt betänketiden när man väl lyckas.

  5. Meningsuppbyggnad.
    För att få en text flytande och bekväm för ögat är det viktigt att variera t.ex. meningslängden. Ibland passar korta meningar. Ibland passar det med långa, ibland med kommatecken, när man behöver beskriva något längre.
    Bara långa meningar blir som en stor gröt, och bara korta meningar blir stötigt och hackigt.
    Kommatecken är ett väldigt bra litet tecken. T.ex. när man ska räkna upp saker (Hon hade med sig en flaska schampo, en tandborste, handduk och ett nattlinne.) Eller, när man vill göra ett inflikande mitt i en mening. Som en slags parentes men ändå inte. (Hon tog på sig den mjuka tröjan, den hon alltid använde på kvällarna, och borstade igenom sitt hår.)
    Överanvänd inte kommatecken. Använd det bara när två, tre saker hör ihop med varandra. Punkt bryter av, komma ger en paus men man förstår att det hör till det föregående.
    Dåligt exempel: Lisa gick ut på gatan för att leta efter Johan, hon var väldigt hungrig nu.
    Att hon är hungrig hör inte ihop med Johan, så sätt istället en punkt.
    Kanske såhär istället: Lisa gick ut på gatan för att leta efter Johan. Hon var väldigt hungrig nu, magen kurrade oavbrutet, och hon hoppades verkligen att ingen annan hörde det. 

  6. Utropstecken, frågetecken och upprepade bokstäver. 
    Det här kanske är en fånig punkt eftersom det är något man lär sig tidigt i skolan, men jag tänkte ta upp det i alla fall.
    Utropstecken ska, som man hör på namnet, placeras efter ett utrop: Hej! Vad kul!
    Frågetecken efter en fråga: Var ligger kiosken? Vad säger du?
    Båda i kombination avråder jag att använda för ofta. När det väl behövs användas, använd bara en av varje, för det ser väldigt lätt hysteriskt ut. T.ex. Vad håller du på med?!
    Med upprepade bokstäver menar jag när man ska beskriva att någon drar ut på ett ord, eller kanske ropar. Det ser snyggast ut om man använder tre bokstäver: Hallååå! 

  7. Slang, förkortningar och liknande.
    ”Hänger du me ikväll lr?”
    Nej. Bara nej. I brevet till kompisen, på msn eller skype, i sms:et, kör på. Men ska du skriva en skönlitterär text så är det FETNEJ till att använda förkortningar såsom ”lr”, ”oxå” och liknande i flytande text. Det är ett lika stort och tjockt nej till att skriva ”de e kul att träffa dig.” Det är kul att träffa dig.
    Om inte din karaktär faktiskt skriver ett sms, eller chattar, med en annan karaktär och du vill att han eller hon ska använda förkortningar. Då är det en annan sak! Karaktären kanske är jättedålig på att stava? Toppen! Var bara väldigt noga att särskilja karaktärens smsprat från sättet du skriver storyn på.
    Något som hör till den här punkten litegrann är ”sej, dej, mej.” Det är inte fel att skriva det, men min personliga åsikt är att det lätt ser barnsligt ut. Likaså ”dom.” Det ser mycket bättre ut när man lärt sig använda ”de” och ”dem.”

  8. Research.
    Om du vill skriva om ett ämne som är främmande för dig, eller som du inte är helt säker på; research, research, research. Det kanske ser dumt ut att du googlat efter droger eller graviditet, men det är definitivt värt det! Det kan bli så otroligt fel om man skriver om något man inte känner till särskilt bra. Någon av dina läsare kanske vet mycket mer om ämnet och ser hur knäppt det blivit när du skrivit något som inte stämmer?
    Vi säger att du vill skriva om en kille som är beroende av heroin. Ta reda på hur han blir när han är hög. Blir han lugn, blir han hyperaktiv? Hur blir han när han har abstinens? Syns det på honom att han tagit droger?
    Om man ser hur tokigt det blivit när du skrivit om något främmande kan det bli svårt att ta novellen seriöst, oavsett hur bra resten är skrivet. Därför är det väldigt viktigt att faktiskt kolla upp ämnet innan man skriver om det. 

  9. Styckesindelning.
    Det är lätt hänt att det blir en stor vägg av text när man väl kommit in i ett skrivflöde. Det är viktigt att redigera i efterhand, om man inte lär sig att skriva med radbyten redan från början. Det blir mycket lättare att läsa när man byter rad då och då, och när det behövs, även byta stycke.
    När det byter från en scen till en annan, då gör man ett helt nytt stycke.
    Varje gång en ny person pratar byter man till en ny rad. Det blir också lättläst och mer luft i texten när man lär sig byta rad på passande ställen. Det är lite svårt för mig att beskriva men jag är säker på att de flesta förstår vad jag menar. Istället för att skriva rad ut och rad in om vad som händer i en scen, så kan man låta det bli en ny rad när det så att säga skiftar ämne litegrann. Jag kan försöka skriva exempel.  Vilket går lättast att läsa?
    Exempel 1: Patrik och Nils var på väg hem från skolan. Nils funderade på om han skulle göra läxorna idag eller skjuta upp dem till i morgon. Han såg mycket hellre på matchen på tv ikväll. Patrik tänkte på något helt annat, gick med händerna i fickorna och sparkade då och då iväg snöklumpar som kom i vägen för hans fötter. En bil kom plötsligt rakt mot dem i alldeles för hög fart. Båda pojkarna blev alldeles stela av skräck och kom sig inte för att springa därifrån. De såg panikslaget hur bilen kom närmre och närmre. Inte förrän i sista sekund kom Nils till sans, och kastade sig över Patrik för att få dem båda ur vägen för bilen.
    Exempel 2: Patrik och Nils var på väg hem från skolan.
    Nils funderade på om han skulle göra läxorna idag eller skjuta upp dem till i morgon. Han såg mycket hellre på matchen på tv ikväll.
    Patrik tänkte på något helt annat, gick med händerna i fickorna och sparkade då och då iväg snöklumpar som kom i vägen för hans fötter.
    En bil kom plötsligt rakt mot dem i alldeles för hög fart. Båda pojkarna blev alldeles stela av skräck och kom sig inte för att springa därifrån. De såg panikslaget hur bilen kom närmre och närmre.
    Inte förrän i sista sekund kom Nils till sans, och kastade sig över Patrik för att få dem båda ur vägen för bilen. 

  10. Rätta i efterhand.
    Något som jag brukar ha stora problem med är att komma igång med skrivandet efter en periods paus. När man kämpar med de första meningarna för dagen vill man få dem så bra som möjligt och försöker rätta dem, ändrar om, skriver om helt tusen gånger och blir tillslut bara sur för att man inte kommer någonstans.
    Tipset är att strunta i att det blir skitfult. Läs igenom vad du skrev sist, och börja skriv. Skriv bara vad som dyker upp i skallen och strunta i om meningsuppbyggnaden blir ful.
    Istället går du tillbaka efteråt och rättar i ordning allting, för då har du vant in skrivögonen och ser om det faktiskt blev fult i början som du trodde, eller om det blev helt okej. Då kan man också fylla i vad som fattas och ändra på ett bättre sätt.
    Det är svårt att låta sig själv ”skriva dåligt”, men ibland måste man tvinga igång skrivandet. Det fungerar inte att bara vänta på en inspirationskick.

Jag är absolut ingen mästerförfattare. Jag gör fel på minst hälften av alla punkter jag vill tipsa om, fortfarande, men det här är vad jag försöker arbeta efter och lära mig av. Det största och tråkigaste tipset är ändå; övning ger färdighet. 
Hoppas det kan vara kul att läsa och kan vara till nytta för någon där ute :3 

© Amanda

Börja om på nytt

Hej på er som råkat hitta hit. 

Det är gamla NeMriA från dikta och nemria.blogg.se som hamnat här på mintbubblor istället. Med tanke på hur många gånger jag fastnat och försökt starta om min förra blogg, och med tanke på hur många gånger jag misslyckats, kände jag för att börja om på nytt och skaffa ett helt nytt ställe att dela med mig av mina verk på. NeMriA var ett namn jag tog när jag var kanske... tolv år? Nu är jag snart nitton. Det är först och främst de två anledningarna som gjorde att jag ville skapa en ny blogg. 

Den tredje anledningen är att det på sätt och vis blev som ett krav att jag måste lägga upp rätt saker och fortsätta på vissa saker jag skrev även fast jag inte alls kände för det, och på så vis blev jag bara mindre och mindre pepp på att skriva. Nummer fyra är att skolan tog upp alldeles för mycket av min energi och ork. 

Här ska jag försöka lägga upp saker bara när jag själv känner för det. Strunt samma om det dröjer länge mellan kapitel, och att jag kanske kommer på något helt nytt och vill lägga upp det emellan. Då får det bli så, helt enkelt. Jag ska försöka peppa mig själv och inte låsa fast mig så att det blir skrivsvacka igen. 

Låt oss hoppas att jag kan få igång skrivandet igen, på ett seriöst plan. Trots att jag snart måste söka jobb och allt vad det så kallade vuxenlivet innebär. Jag vill ha tillbaka min favorithobby; för jag har saknat den. 

Hoppas också att någon råkar hitta hit och gilla vad som finns här, för det finns nog inget bättre än att veta att det man skapar blir uppskattat. Och nu ska jag sluta skriva det här inlägget och kanske komma igång med något någon vill läsa istället, eller något jag kanske kan bli stolt över. 

På återseende. 



© Amanda